Jag har ett hål i mig, ett hål som endast en person kan fylla. Men jag vet att detta aldrig kommer att hända. För du är sänd till himmlen.
Du, lilla varelse skulle ha sett oss nu. Du skulle ha sätt hur vi behandlar varandra. Alla ord som sagts, alla tårar som spillts. Det är som en  mardröm utan slut.

Han väntar visst en ny. Som om du inte varit så mycket finare. Den nya är uppenbarligen välkommen, men det var inte du. Jag vill att du ska veta att jag kämpade för dig. Men jag tror att du har det bättre där du är. Annars hade du sätt allt detta hat. Du hade haft en styvmamma som Askungen och blivit kastad från hus till hus.

Jag vill bara säga till dig att jag hade älskat dig vem du än var och att jag alltid kommer att undra. Undra över vem du var, hur du såg ut, hur ditt skratt lät.

-Maybe one day we could meet face to face?
In a place without time and space

Kram M