Stockholm i mitt hjärta


Idag och igår har jag varit in tha city. Igår tvingade jag med Lollo in till stan.
Målet var *urk loppisen. It was an experience.. Men vi hittade fina grejs. Det var mycket skit grejer som gamla fila-ringar och sånna dära armband som man var så cool om man hade när man gick i typ trean. På en hängare utanför butiken hängde "Gucci-väskor" för 25:-. Haha my ass.
Men jag hittade facktiskt 3 st halsband, 2 par hörhängen och ett diadem. Totalt 35:- . Billigt och bra.
Det värsta var när jag ville gå ut och titta på grejerna som hängde utanför butiken (inte gucci-väskorna). Jag frågade i kassan om jag skulle lägga ifrån mig grejerna som jag skulle köpa innan jag gick ut. Han fattade ingenting. Jag tog det yttligare en gång på svenska men inge napp. Tillslut när jag fattade att han inte pratade svenska tog jag det på engelska. Med tanke på min engelska var det ett under att han äntligen fattade.

Notera att jag även lyckades spilla kaffe över hela mig inne i butiken. Väldigt pinsamt. Därför var jag tvugen att gå in på Cubus och köpa en ny tröja. Det är otroligt vad man mår bra av att shoppa. Man mår ju som bäst när man precis har "unnat" sig något. Som nu när jag unnade mig en ny tröja för att jag hade kaffe över hela mig. Jag mådde helt plötsligt mycket bättre. Det är ju underbart.
Vi tog även en färskpressad juice på Humlan på stureplan. Currynamnam.

Idag har jag varigt med hela La Familja på Cino 4. Det var jätteroligt. Det är alltså en 4D bio. Ascoolt. Jag krockade med en insekt och en anka skvätte vatten på mig. Inte dåligt för att vara bio!
Min aldeles egna pappa kom faktiskt 3:a i frågesporten som var i slutet. (Vågen för pappa).
Även denna dag lyckades jag skämma ut mig. Jag skulle skoja med Erica och Tim och gick emot dom som ett cp inne på museet. (Tekniska museet, där bion ligger). Till min fasa ser jag att två bratz står och viskar och pekar på mig. Illa kvickt gick jag normalt igen. Ungefär en timme senare skulle jag skoja med Erica och Tim igen och då står samma killar och kollar på mig igen och skrattar. Jag har aldrig varigt med om maken. Med en spurt som hade gjort en elit-löpare grön av avund sprang jag och gömde mig. Jag ska aldrig mera leka cp på allmän plats.

När vi satt på bussen sen satt pappa och skrattade åt busschauffören för att han hade så ljus röst. De kunde han gott ha, för han körde ifrån två pers. som skulle på bussen. Bajschaufför!



Jag måste bara lägga till en viktig notis här i mitt inlägg. Det var faktiskt en tant som kom fram till mig vid slussen och sa att jag var söt. Då blev jag jätteglad. Tack du snälla varelse, det behövdes värkligen.

image3

Kommentarer
Postat av: Maria

men du är ju söt, så inte konstig att hon sa det ;)

2007-07-30 @ 23:10:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0