Idag ringde klockan klockan 7. Jag var hyffsat trött faktiskt. Jag tog mig upp. Duktig som jag är. Men var lyckligt ovetande om att trötthten senare skulle ta över.

Det blev frukost i skolan med pärlan Louise. Den bestod av 2 mackor, en munk, ett glas juice ,en kopp kaffe och en cigg.

Vid lunch kom det. Tröttheten tog över totalt, både för mig och Lollo. Om du lägger ihop all tid som du någonsin har flamsat i hela ditt liv och sedan spelar ut allt på en och samma timme får du fram hur mitt och Louises tillstånd var.
Vi gick för att äta upp våra bananer som vi köpt tidigare på morgonen. Lika plötsligt som mr. zoom försvinner hade bananen förvandlats till ett svärd och mycket mera. Jag hade precis skalat min och sträckte upp den i luften
-Jag ska ha en banan, annars går det åt helvette! skriker jag och till min fasa går bananen av och ramlar ned på golvet. Ingen av oss klarade det längre. Utbrottet blev ett faktum. Med ett garv som hördes ända upp till Bålsta låg vi och shippade efter luft. Tårarna sprutade. Alla i hela hemvisten kollade på oss och undrade vad fan vi hade tagit. Och alla små stackars förskrämda ettor undrade vad fan vi var för idioter.
För att göra av med den oönskade energin sprang vi ett varv runt skolan och likförbannat ramlar jag på det hala gallret där man ska torka av skorna. Liksom igår, och iförrgår, och i fredags, och i torsdags. Hur lyckas jag alltid ramla?

Efter skolan åkte jag hem till prinsen. Lyckades skrämma Jessie rejält på busshållsplatsen. Det var roligt!
Kröp ned under täcket i min prins säng och mös med en påse chips. Hihi, och jag som skulle ha godislöfte i en månad. Vad jag är busig.