Morgonen började med att i en halvtimme stå och försöka sminka över dom gigantiska blå ringarna som helt plötstligt hamnat under mina ögon. Jag höll på att dö av skräck när jag såg min egen spegelbild. Jag trodde att det var någon slags alien som kommit och hemsökt mig i sömnen och tagit över min kropp. Men vad kan man begära av sig själv när man ligger och pratar i telefon hela nätterna istället för att sova?
Efter en lyckad insats med 20 lager foundation och 18 kilo puder såg jag ut som gamla vanliga Sandra igen.

Vägen till skolan blev intressant. Min kusin som precis tagit körkort blev min skolskjuts. Det blev rena dödsåket.
Det blev en fruktansvärd snygg entré när han tappade kontrollen i kurvan in till skolan och slirade runt ett helt varv så däcken skrek som en kastrerad ekorre. Jag dog

När första skoldagen var avklarad bar det av mot stan. Med en 24 karats latte och en kanelbulle  i handen satt jag och diskuterade vilt med mina girls om irriterande människor. Mycket trevligt.

Jag tror att det är höstdepritioner som börjar angripa mig. Känner mig tråkig och nedstämd som en jävla sengångare totalt utan humor. Tur att man har människor som är snälla och glada runt omkring sig, annars hade jag varit tråkigare än Dagens industri.